Arbetsförmedlingen ta er i arslet!

Tog mej äntligen tid att fara till arbetsförmedlingen för att diskutera mina möjligheter att få stöd från Åland/Finland de första månaderna jag bor i Sverige, Alexander hade nämligen sagt att man på ngt vis kunde få det. Promenerade in på AMS vid 9.30 ganska glad i hågen skulle jag väl säga, inte allt för många minuter senare traskade jag ut därifrån sur, misstrodd å arg på vårat förbannade skitsystem! Jag börjar fatta nu varför folk inte tycker att det e så smart att jag tänker flytta till Göteborg just nu.

För såhär e det nämligen:
1. Först måste du anmälla dej som arbetssökande vid AMS
2a. Om du blev uppsagd från ditt jobb kan du sedan söka stöd efter 4 veckor.
2b. Om du säger upp dej själv är det efter dom där 4 veckorna en satans karenstid på 90(!) dagar innan du kanske kan få ngt stöd.
3. Din rätt till stöd ska utredas å saker som stärker din rätt till stöd är om du gått ngn yrkesutbildning, hur länge du har jobbat osv. (gå inte lusse om ni tänkt bli arbetslösa alltså)
4. Så fort du nämner ngt om att söka stöd blir den person som ska hjälpa dej väldigt reserverad. När du säger att du hört ngt om att man kan få stöd första tiden man bor i utlandet blir personens ton nästan snäsig å denne ser väldigt irriterad ut. Första frågan man får e om man slutar självmant eller om man blir uppsagd. När man säger som det är säger dom att det nästan inte är ngn idé att ens söka stödet, fast man kan ju göra det ändå om man vill men det är nog helt säkert lönlöst. Å ungefär jag kan nog inte hjälpa dej så mkt mer men här har du en broschyr där det står hur det är.

Jag undar vad jag gjorde fel när jag fick ett sådant bemötande, jag tyckte själv att jag verkade väldigt trevlig, avslappnad å sympatisk. Kanske man inte ska gå på ett sådant möte iklädd skinnjacka, kan det va det? Å kanske man inte ska verka som en självsäker, målmedveten å lugn person. Kanske man ska komma dit iklädd rosa skjorta knäppt ända upp under hakan, se lite rädd å ängslig ut å helst brista i gråt också.

Nä nu e jag trött på den där skiten, nästa gång släpar jag med mej Alexander å svärmor å då jävlar ska dom få se på annat!

Shiiiit, inte bra!

Idag när jag vaknade stod det 08:51 på klockan, vilket inte va sådär jävla bra eftersom jag började kl 9 å d tar ungefär 15 minuter å köra från hammarland om man håller sej till den lagliga hastigheten. Jag kastade mej panikslaget upp ur sängen å rev på mej kläderna å sen sprang jag ut till bilen. Ringde infon på jobbet medan jag körde å sa att jag skulle bli lite sen, som tur en va var Felix på jobb så han kunde starta kassan. Men exakt 15 minuter efter att jag hade vaknat slirade jag in på byggis parkering. D e inga dåligt d! :P Nu e klockan halv 10 å jag e hungrig å toanödig. Ska se om jag kan få Felix att komma hit snart så jag kan gå på toa å sen sno några skorpor från kafferummet.

Mitt liv just nu..

..känns bara som en transportsträcka till mitt egentliga liv som börjar i Göteborg den 6:e september..

Vet ni vad jag längtar efter?

Jag längtar efter att få svara på t.ex. den här frågan: Vad ska du göra ikväll då?
Med det här svaret: Jag ska ha myskväll med min SAMBO Alexander.

Hihi jag ska bli sambo å jag e löjligt överförtjust över det :P

Nä men va fan..

.. alla kan väl vara lediga eller sjuka! Inga problem! Jag sköter hela stället själv, lätt som en plätt... Suck nog börjar man ju få lite i nerverna jo..

Men hörrni ikväll tänkte jag å petra bänka oss i engelska parken å dricka skumpa å käka jorgubbar å kanske lite annat smått å gott! Jag kan tänka mej att vi kanske har tagit oss dit till 8-halv 9 nånting så efter det är det fritt fram att joina för den som vill :)

HAHA!

Gissa vem som har fått högre lön då?! Jo jagjagjagjagjagjagjaaaaaaag! :D Härliga tider!

Ibland är det inte så kul

Eller rättare sagt det är aldrig "kul" men det är mer eller mindre förjävligt. Vad jag menar är förstås att jag e här medan Alexander är i Göteborg. Jag flyttar ju om 5 veckor, men ibland känns d som en så lång tid att jag bara vill gråta, ibland gör jag det också. I veckorna går det bra när man mest bara jobbar, men helgerna kan va riktigt jobbiga. Men ikväll ska bli en bra kväll iaf! För världens bästa joanna fyller 20 idag så vi ska fara ut till hennes stuga å grilla, basta å ha lite kräftskiva :) yes så nu ska jag fixa mej å fara. Heipa