patetisk

apropå en kommentar jag fick om mitt förra inlägg.. så kan jag säjja att japp, jag e patetisk, jävligt patetisk faktiskt! men va faan e d nu så jobbigt att läsa mitt tjat om richard så kan du ju skita i å läsa min blogg! försök du själv att glömma ngn du e jävligt kär i! d e int så jävla lätt d kan jag få be att tala om..

kom å tänka på en sak som mamma sa till syrran för ett tag sen.. ngn gång i december tror jag.. d va som ett konstaterande me en blandning av förvåning: emmelie e faktiskt kär, hon e kär på riktigt liksom.. syrran hummade instämmande.. :)

å precis så e d, jag e jättejättejättejättekär, å jättejättejättejättepatetisk! å just nu väldigt ledsen.. å d här e mitt sätt att bearbeta d hela.. om d e ett bra sätt eller inte vet jag inte.. men d gör iaf att jag lämnar richard ifred å int håller på å messar å ringer till honom.. vilket han säkert uppskattar..

ingen önskar mer än jag att d ska börja kännas lite bättre snart.. att jag inte ska behöva va så jävla patetisk.. men d här kommer att ta tid, lång tid.. för riktig kärlek tar inte slut bara för att förhållandet tar slut..