det har varit rätt bra hela dan.. men helt plötsligt som vi satt vid matbordet nu så kom ångesten över mej å tårarna började rinna.. ångesten över att inte få vara me richard.. jag vet inte om man kan kalla d ångest, men d e nog den bästa beskrivningen jag kan komma på just nu.. jag försökte fortsätta äta men d gick inte, så jag gick därifrån å fick slänga maten.. jag känner mej helt utmattad så jag ska nog gå å lägga mej på sängen ett tag, känner mej otroligt frusen också så d ska bli skönt att få krypa ner under täcket..

d e sjukt hur d kan svänga såhär.. ena stunden känns allt bra å nästa känns allt helt hopplöst.. hoppas d känns bättre efter att jag vilat ett tag..